Stockholms Auktionsverk William Avar – specialauktion online 7 april

Nybrogatan 32. Öppet: vardagar 10-18, lördag 11-16
Auktion online 7 april

Katalog online publiceras 31 mars

Stockholms Auktionsverk har fått förtroendet att sälja en unik samling verk av William Avar (Sédéh, Iran 1917-2012 Stockholm). Samlingen sträcker sig från 1960- fram till 1990-talet. Visning 31 mars – 7 april på Nybrogatan 32 och auktion online 7 april.

William Djalal Avar (Sédéh, Iran 1917-2012 Stockholm) studerade på 1940-talet på L’académie des Beaux-Arts i Paris. 1948 besökte han Stockholm på inbjudan av sångerskan och skådespelerskan Zarah Leander (1907-1981) som han lärt känna i St. Moritz i Schweiz. William Avar kom att bli fast bosatt i Stockholm där han träffade sin blivande hustru Anna-Lisa. Därigenom kom han att bli en av de första iranierna som bosatte sig i Sverige.

Under femtio- och sextiotalen studerade han periodvis på Otto Skölds målarskola. Parallellt med sitt konstnärskap var han verksam som affärsman. Genom sin familjs kontakter med Shahen av Iran kom han en tid att ägna sig åt import och export av varor mellan Sverige och Iran. Sin första utställning höll han i Istanbul 1945, följt av en utställning i Berlin 1950 och Torremolinos 1956. Under 1960-talet deltog han i grupputställningar på Galerie S. T. Mir på Rhodos och i Stockholm på Galerie A och Galerie Cazires Morgan. 1970 höll han sin sista och största utställning på museet Petit Palais i Genève. Sven-Olof Rosén, Professor vid Konstakademien, skrev i utställningskatalogen (Genève, Petit Palais, Musée des Beaux-Arts de la Ville de Paris, William Avar, 29 oktober-29 november 1970):

”William Avar a surtout peint en Suède où il vit depuis 25 ans. L’oeuvre de cet artiste cosmopolite relève du surréalisme et conserve un caractère international. Le surréalisme dans l’art pictural est très ancien, sporadiquement il apparaît dans l’évolution de l’histoire de la peinture lors de périodes très différentes mais avec un dénominateur commun: le passage, au-delà du réel, dans le monde de l’imaginaire. William Avar possède un coloris brilliant qu’il sait adapter au sujet; homme ou paysage. D’une manière très personnelle, il évoque l’simmuable destinée humaine.”

(”William Avar har huvudsakligen målat i Sverige, där han bor sedan 25 år tillbaka. Denne kosmopolitiske konstnärs verk präglas av surrealismen och bibehåller en internationell karaktär. Surrealism inom bildkonst är en mycket gammal företeelse, som sporadiskt förekommer under utvecklingen av måleriet under mycket olika stilperioder men med en och samma nämnare: övergången till fantasins värld, utanför det verkliga. William Avar besitter en briljant kolorit som han vet att anpassa till motivet; människa likaväl som landskap. På ett mycket personligt sätt berör han människans oföränderliga öde.”)

I en recension av utställningen i Lettres arts skrev Raymond Berger bl. a. följande:

”On éprouve parfois quelques craintes, à l’approche d’un peintre surréaliste, de devoir constater que l’artiste a cédé à la facilité d’un souci avant tout d’esthéthisme, aidé d’autre part d’une de technique emplie de précision. Rien de tel chez William Avar, qui nous présente un œuvre d’une rare authenticité. Chacune de ses toiles est le témoignage d’une profonde réflexion d’un homme sur lui-même. Ne faut-il pas un courage certain pour demander à prendre possession entière de cette « minute de silence», se livrer alors à une analyse percutante de son être, et ensuite sur la toile, le miroir, le fruit de ses pensées? Ou bien alors une inclinaison naturelle et irresstible! / «Croire à la vie éternelle, ca n’est pas forcément croire qu’il y a le moindre trait commun entre ce qui est réellement et les représentations que notre antropomorphisme enfanta.» Cette phrase extraite du dernier bloc-notes de Francois Mauriac, paru au «Figaro littéraire», résume de facon éclatante la représentation picturale du problème de la mort et de l’au-delà, qui domine l’œuvre exposé. Arrêtons-nous, en effet, devant cette importante toile: «Le Départ de l’Ame», ou le peintre nous confie l’instant précis entre la vie et la mort, le moment suprême ou la vie n´a pas encore quitté l’univers terrestre, et ou l’âmé s’en délache. Visage ou se lit déjà à moitié le détachement dernier, corps affalé, en double, puis jaillissement d’une flamme informe et torturée, âme de la défunte. / Alors, et si finalement l’œuvre de Wiliam Avar tend à allumer quelque espoir, n’est-il pas préférable de le retrouver dans l’éclaircie dans cette déchirure infime, trouant le bleau lisse, lumineaux et terriblement «dur» du ciel de presque chacune de ses toiles? Un mot également pour louer une technique rigoureuse, un esprit sensible, á l’expression raffinée. / Une visite de cette exposition s’impose.”

(”Då man närmar sig en surrealistisk målare drabbas man ibland av tvivel och måste konstatera att konstnären har gått den enklaste vägen dels av estetiska orsaker men även med hjälp av en noggrann teknik. Ingenting sådant kan upptäckas hos William Avar, som visar upp verk präglade av sällsynt autenticitet. Var och en av hans dukar bär vittnesmål om en mans djupgående analys av honom själv. Krävs det inte ett visst mod för att våga vilja helt ta denna “tysta minut” i besittning och hänge sig åt en övertygande analys av sitt väsen, och att därpå till duken, spegeln, överföra frukten av ens tankar? Eller kanske är det en naturlig och oemotståndlig böjelse! / ”Att tro på ett evigt liv är inte nödvändigtvis att tro att det finns den minsta länk mellan det som verkligen existerar och de representationer av det som vår antropoformism skapar”. Denna fras som utgavs i “Figaro littéraire” och kommer från François Mauriacs sista anteckningar, sammanfattar på ett lysande sätt den visuella representation av frågan om döden och livet efter den som dominerar de utställda verken. Låt oss stanna upp framför denna viktiga duk: “Le Départ de l’Âme”, där konstnären anförtror oss det exakta momentet mellan livet och döden, det upplysta ögonblick då livet ännu ej helt lämnat det jordiska, och där själen lösgör sig från det. Vi ser ett ansikte där man redan kan läsa frånvaron av den senare, en hopsjunken dubbelvikt kropp, rörelsen av en ojämn och plågad eldslåga som representerar den dödas själ. Mittemot ger “La Main de Dieu” oss tvärtom intrycket av en närvarande Gud med precision och vilja. / Men om slutligen William Avars verk försöker tända en gnista av hopp, står den främst att finna i den lilla ljusa springa som skär igenom den släta, klara och skrämmande hårda blå himmel som återfinns på nästan alla hans tavlor. Ännu ett sätt att förena en noggrann teknik, en känslig själ och ett raffinerat uttryck. Ett besök på denna utställning är ett måste.”)

Och i en lång recension av utställningen i Journal Francais av C. Delarme:

”William Avar est d’origin Sédeh en Iran et vit en Suède depuis environ 28 ans. Cependent, dans sa peinture, aucuns trace évidente d’une culture orientale, aucun symoble typique appartenant à son pays d’adoption. Les sujets se créent comme des ondes une fois la pierre de l’imaginaire lancée contre la toile blanche. / Partout, le ciel. Un ciel sans nuage d’un bleau profond de Prusse régulièrement percé d’une boutonnière,un oeil retourné à l’intérieur de l’infini, une miniscule fenêtre dont le regard se détorne de la composition pour s’ouvrir sur le blanc de la toile comme sur le vide.”

(”William Avar kommer ursprungligen från Sédeh i Iran och har bott i Sverige i ungefär 28 år. Trots detta finner man i hans verk inga tydliga spår som kan härledas till orientalisk kultur, inte heller symboler som kan knytas till hans nya hemland. Motiven uppstår som vågor så fort den imaginära tärningen är kastad mot den rena duken. / Överallt himlen. En molnfri, preussiskt djupblå himmel, ofta genombruten av ett knapphål, ett öga som vänts mot det oändligas insida, ett pyttelitet fönster som leder blicken bort från kompositionen och låter den öppna sig mot dukens vithet som mot blotta intet.”)

Den ”preussiska djupblå himmel”, som det refereras till i ovanstående recension – så signifikativ för William Avars måleri under 1960-talet – kan i själva verket utgöra den länk i hans konst som förenar hans orientaliska bakgrund och hans intryck av det nya hemlandet. I Norden är under höst- och vinterhalvåret skymningen, den s.k. ”blå timmen”, lika intensivt djupblå som orientens årliga grynings- och skymningsljus.

Verk av William Avar finns i privata samlingar världen över. Han är representerad med en målning på Fine Art Museum i Saadabad Palatset, Teheran, Shahen av Iran, Mohammad Reza Pahlavis privata samling (fig. 1). Målningen förvärvades 1970 av hans hustru Farah, f. Diba.

För mer information, kontakta vår expert
Michael Nilzon
08-453 67 18
michael.nilzon@auktionsverket.se